George Berkeley (1685 – 1753) var en genial angloirländsk filosof under den tidigmoderna perioden. En av hans huvudsakliga prestationer var framstegen inom idealismen, synvinkeln som förnekar materiella substansers existens. Berkeley menar att verkligheten består endast av sinnen och deras idéer, liksom bord och stolar bara är idéer i sinnet hos åskådaren.
Berkeley är också känd för sin kritik mot abstraktion, som han anser vara en ouppnåelig illusion. I detta sammanhang kritiserar Berkeley Locke, som menar att sinnet hittar likheter i alla särskilda saker, och därmed skapar nya abstrakta idéer. Berkeley visar att det är omöjligt att, till exempel, skapa en abstrakt idé av rörelse åtskilt från kroppen eftersom det måste vara något bortsett från att gå, flyga eller krypa. På samma sätt kan vi inte skapa en abstrakt idé av kroppen, eftersom det måste vara antingen en vit, en svart, en solbränd, en krokig, en lång eller en kort man.
I motsats till abstrakta idéer föreslår Berkeley att vi kan utforma oss en generell idé som representerar eller står för alla andra enskilda idéer av samma sort. Till exempel, när vi säger ”rörelse”, tänker vi på en kropp i rörelse, oavsett den flyger, kryper eller går, som faller under detta generella ord.
