När, vad skulle då plötsligt synas för min blick,
Om inte en liten släde och åtta små renar i ett kick,
Med en liten gammal kusk, så livlig och snabb,
Jag förstod på en gång att det var Sankt Nikolasskrabb.
Snabbare än örnar hans springare for,
Och han visslade, ropade, kallade dem vid namn där han stod:
”Nu! Blixten, nu! Dansen, nu! Skutt och Vixen,
”Fram! Komet, fram! Amor, fram! Donder och Blixen!
”Till verandans topp! Till murens krön!
”Nu far iväg! Far iväg! Far allihop skön!”
Som torra löv inför vilda orkaner far,
När de stöter på hinder, mot himlen de drar;
